I dagens nummer av Aftonbladet har en artikel av Eva-Lotta Hulthén rubriken
Mattebluffen - Ifrågasätt räknandets heliga roll i skolan. Artikelförfattaren erkänner att matematik är ett verktyg för många yrkesgrupper men konstaterar att de flesta inte använder mer matematik än motsvarande årskurs fyra - fem och ifrågasätter därför starkt matematikens roll i grundskola och gymnasium. Det pratas också om matte-lektionerna som en källa till dåligt självförtroende. Jag har ett ännu mer radikalt förslag. Varför stanna vid matematiken? Varför inte lägga ner alla ämnen som kan tänkas ge dåligt självförtroende? Idrott är ett elände för många, engelska en mardröm om man inte är en språkbegåvning, svenskan jobbig om man har svårt för att läsa, slöjden en pina om man har tummen mitt i handen - Lägg ner hela skolan på en gång! Det som Eva-Lotta effektivt (men förmodligen omedvetet) argumenterar för är att en grupp elever behöver lära sig avancerad matematik men att en annan grupp inte behöver så avancerad matematik. Slutsatsen av detta kan bara bli att vi behöver nivågruppering, allmän och särskild kurs eller vad man nu kallar det. Hemska ord (och då har jag ändå inte nämnt elitklasser) att läsa för en vänstermänniska, men tyvärr är det enda lösningen. Alternativet är att grundskola och gymnasium stannar vid årskurs fyra - fem nivån och högskolan fortsätter från denna nivå. Men då kan vi väl ändå säga adjö till Sverige som välfärds-, industri-, kunskaps- och IT-nation? För att citera mig själv
(Newsmill): "Vänsterns skolpolitik präglas av okunskap, kunskapsförakt och är djupt orättvis. Rättvisa är inte att hålla alla på samma låga nivå, utan att acceptera olikheter och ge alla möjligheten att utveckla sin fulla potential. Om jag skulle sänka mig till vissa vänsterdebattörers debattnivå så skulle jag påstå att man vill sänka folkets förmåga till logiskt och matematiskt tänkande, eftersom ett sådant folk är lättare att manipulera."
Åter till Eva-Lotta. Hon stödjer sig bl.a. på Sverker Lundin som disputerat vid Uppsala Universitet och som driver bloggen
Skolans Matematik där det senaste inlägget har titeln "Försvaga Matematikens ställning". Observera att Sverker inte skojar - han menar det faktiskt! Se även
följande intervju med Sverker där han kommer med påståenden som t.ex. "det finns en tankefigur kring matematiken som en fantastisk kraft, nästan av religiös karaktär" och "skolans grundläggande matematikundervisning bidrar till att forma en tro - på matematikens värde och de matematiska kunskapernas användbarhet. Detta är i själva verket en del av skolans disciplinerande effekter, formandet av elevernas världsbild, deras fantasier och om man så vill deras drömmar". Nåväl, detta kan man naturligtvis inte ta på allvar, man kan bara skratta åt eländet och hoppas att ingen tar dessa mänsklighetens och välfärdens dödgrävare på allvar. Mardrömmen vore att någon vänsterpolitiker med makt började implementera en ny skolpolitik baserad på idéer som dessa. Sverker försökte intressera Jan Björklund för sin avhandling men fick nobben, svaret från utbildningsdepartementet avslutades med "Som du skriver är dock den alltigenom dominerade uppfattningen fortfarande att grund- och gymnasieskolans undervisning i matematik är av stor vikt". Just det, tack gode gud för att vi har JB som utbildningsminister!
Den dominerande uppfattningen är lyckligtvis att matematiken är en grundpelare för teknik och naturvetenskap och i och med det för hela vårt moderna samhälle, och att vi alla behöver en bra grund i matematik för att kunna fungera i vårt samhälle. Sen får vi inte glömma att matematik även tränar vårt logiska tänkande och problemlösningsförmåga och att matte faktisk är jättekul och en skön konst för somliga. Sen är det en annan sak att matematikundervisning inte är perfekt och behöver förbättras. Nivågruppering är helt nödvändigt från och med med t.ex. årskurs sju (och detta görs också "i smyg" på många håll i landet). Alla har inte matematisk begåvning likväl som att alla inte är begåvade i musik, språk, bild eller idrott. Återinför femgradig betygsskala (t.ex. 1 - 5) men låt den vara absolut och inte relativ. Sen kan man alltid diskutera balansen mellan bevis, problemlösning, räknefärdighet, papper och penna, huvudräkning, miniräknare och datorer etc.
En man med många åsikter i detta ämne är Professor Claes Johnsson som propagerar för IT-Matematik som en patentlösning på matematikutbildningens kris (se
Newsmill). Han har tidigare skrivit flera debattartiklar på samma tema, t.ex. i
Ny Teknik med en bra replik från
Ulf Persson. Ulf Perssons replik säger egentligen det mesta, jag tycker att Claes verkar vara dåligt insatt i hur matematikundervisningen (på alla nivåer) bedrivs. Den är t.ex. inte längre baserad på Euklides, datorer används sedan länge och numeriska metoder ingår självklart etc. Datorer ska användas och används men det finns också en risk att man bara blir en användare av program som någon annan har skapat (och som då troligen inte är svensk om vi satsar på IT-Matematik). Om man inte har grunden och kan handräkna enkla exempel så är risken mycket stor att man aldrig får något vettigt resultat ur beräkningsprogrammen (t.ex. simuleringsprogram eller FEM-beräkningsprogram). Claes verkar främst intresserad av att marknadsföra någon sorts dataprogram för undervisning som han själv varit med att ta fram. Han har fått nobben av Björklund och nu närmar han sig Mona i denna matematikens såpopera. Få se om sossarna lansera IT-Matematik till hösten :-)
Datorer verkar vara en patentlösning på alla skolans problem. I Västerås, liksom på andra håll i landet, införs nu datorer till alla elever från årskurs sex och uppåt. Centerpartisten
Lars Kallsäby säger att detta innebär ett paradigmskifte, "lika stort som när folkskolan infördes". Om detta är sant så måste man ifrågasätta om det är rätt att sjösätta projektet på bred front i all hast och utan en politisk debatt? Detta leder till att skolor utan IT-kompetens ställer sig i kö för att vara med, av rädsla för att hamna efter. När eventuella negativa konsekvenser diskuteras så säger Kallsäby "jag är mer oroad av att vi inte har tillräckligt höga skolresultat". Släng in en dator så blir allt bra! Kan inte Björklund ta oansvariga kommunpolitiker i örat? Projektet (som kallas dator 1-1 och där Falkenberg varit pionjärer) har utvärderats och i en
forskningsrapport säger 27 % av eleverna att de spelar spel på lektionstid varje dag (utan lärarens tillåtelse) och mer än hälften gör det varje vecka. Är det ytterligare splittring och distraktion som svensk skola behöver? Jag är sannerligen inte motståndare till användning av datorer men här går det lite för fort enligt min mening.
